När allt känns tungt.

Alla som läser den här bloggen tror förmodligen att vi är ett gäng übermenschen som alltid är på topp. Det har också varit det vi velat förmedla. Så kallad strategisk PR. Men nu, när vi kommit alla er läsare lite närmre, känner vi att det är dags att bjuda på lite sårbarhet också. För sanningen är den att även Erato har svackor. Det verkar ju helt orimligt, kanske ni säger då. Vi tror er inte, kanske några säger. Men det är faktiskt sant. Ibland på onsdagsrepen när klockan börjar närma sig nio, vi inser att vi har tolv närstående gig men inga nya låtar, kaffet är kallt, och repet aldrig riktigt drog igång eftersom tre var borta och två hade mensvärk, då kanske man kan känna att NEJ NU VILL JAG INTE MER NU GÅR JAG MED I VÄRMLANDSKÖREN (okej det där var ett skämt, vi skulle aldrig gå med i Värmlandskören fattar ni väl).

Men man kanske känner att Herregud, hur ska det här gå? Då hämtar man en ny kanna kaffe i Stocken-köket, ber Sarah Östberg riva av en Helan går med ösigt gitarrkomp, och så tänker man på den här bilden. Och plötsligt känner man istället att Herregud, vad jag älskar Erato, jag vill aldrig att det här ska ta slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0