Auto, carro, car, bil.. Ord som luktar framgång.

I lördags åkte för första gången alla i Erato bil till giget. Japp, ni hörde rätt - BIL.

Det är första gången som vi sluppit:
1) gå
2) åka kommunalt
3) skjutsa varadra på pakethållarna.

Det går med andra ord bra nu.

...Det var lite trångt bara.

Rykten..

En man sade en gång att han hört att Erato väljer in nya medlemmar efter deras utseende.
Vi tänker varken styrka eller dementera denna uppgift men..

...Med en körledare som ser ut så här måste man väga upp den visuella framställningen på något jävla sätt.


Frågor som får svar.

"Vart kan man se er uppträda?"
"Kan man maila beundrarbrev till skrivtillerato@gmail eller är det bara er bokningsmail?"
"Vart skickar vi blommorna?"

..Ja, frågorna är många. Våra kommande framträdanden äger rum på torsdag (en herrmiddag), på lördag (ett födelsedagskalas) och den 7:e april (en föreningsfest) - inga öppna spelningar med andra ord. Men oroa er inte.. Vi håller på med en liten surprise. En surprise där Kreti och Pleti kan komma och avnjuta lite Eratosång samt dansa tryckare till våra låtar.

Men tills dess tänkte vi passa på att informera er fans om att Sarah Östberg (som också är teaterföreståndare) nu satt upp en komikal på Stockholms Nation - Mysteriet på Tratteholm. I detta musikaliska spex medverkar också halva Erato. Några av oss står på scenen och provar på skådespelarlivet medan andra körar. Så vill ni ha lite Erato - Spring dit för tusan och langa upp en hunka för två timmars underhållning.

Och skynda - det är nämligen sista föreställningen imorgon.

Ps. Det går jättebra att skriva beundrarmail till ovannämnda mailadress. Och blommorna - dom kan med fördel skickas på onsdagar till vår replokal "blåa rummet" på Stockholms Nation.

Puss och tack på förhand.

Lönen borde ju överskrida 1000 pantburkar.

För någon vecka sedan fick vi ett erbjudande om ett gig. Trevligt tänkte vi och snackade ihop oss om hur vi skulle kunna väva in veckans hamster-tema i framträdandet.

Sedan fick vi ett mail:

"Vi tänkte en betalning på 1000kr."

?

Då har man ju rätt god lust att svara:
"ERA JÄVLA NÖTTER, FÖRSTÅR NI INTE ATT 1000KR ÄR LIKA VÄRDELÖST SOM EN KLUBBA MED BAJSSMAK!"

Men vi valde ändå den snällare varianten (vi är ju trots allt rara flickor) och skrev att det är realtivt lite pengar med tanke på att vi faktiskt är 10 tjejer som sjunger i Erato. 10 tjejer som ska repa, kunna det angivna datumet och sedan avsätta en kväll för att underhålla dom.

Ja, ni förstår. 1000 kr är liksom lite i underkant. Det är värt lika mycket som 1000 pantburkar (med det nya pantsystemet mätt). Förstår ni hur snabbt man får i ihop till den burkmängden en söndagsmorgon på studentvägen i Uppsala?




Om folk nu vill ha underhållning, då får dom fasiken betala för det också. (Om man nu inte vill ha Thomas Ravelli eller Pernilla Wahlgren som glädjespridare på en tillställning, dom verkar ju gå med på det mesta.)

En del tar för givet att bara för att man gör någonting som man älskar vill man inte ha betalt.
Detta stämmer alltså inte. Vi är giriga och pengakåta.

När allt känns tungt.

Alla som läser den här bloggen tror förmodligen att vi är ett gäng übermenschen som alltid är på topp. Det har också varit det vi velat förmedla. Så kallad strategisk PR. Men nu, när vi kommit alla er läsare lite närmre, känner vi att det är dags att bjuda på lite sårbarhet också. För sanningen är den att även Erato har svackor. Det verkar ju helt orimligt, kanske ni säger då. Vi tror er inte, kanske några säger. Men det är faktiskt sant. Ibland på onsdagsrepen när klockan börjar närma sig nio, vi inser att vi har tolv närstående gig men inga nya låtar, kaffet är kallt, och repet aldrig riktigt drog igång eftersom tre var borta och två hade mensvärk, då kanske man kan känna att NEJ NU VILL JAG INTE MER NU GÅR JAG MED I VÄRMLANDSKÖREN (okej det där var ett skämt, vi skulle aldrig gå med i Värmlandskören fattar ni väl).

Men man kanske känner att Herregud, hur ska det här gå? Då hämtar man en ny kanna kaffe i Stocken-köket, ber Sarah Östberg riva av en Helan går med ösigt gitarrkomp, och så tänker man på den här bilden. Och plötsligt känner man istället att Herregud, vad jag älskar Erato, jag vill aldrig att det här ska ta slut.

KO is more than OK.

Likt alla andra företag och institutioner har också vi i Erato numera infört temadagar. Temadagar som livar upp ensemblen och som håller den brinnande lågan igång i gänget liksom. "Oj, så roligt det är att sjunga!"
Temadagar blir som ett socialt viagra. Man sjunger/repar/skrattar och umgås bättre och längre!
.. Hm.. Vad kan man då göra? Casual friday klubbades inte igenom eftersom den där Körlof inte kunde tänka sig att gå utan hennes päls och klackar.
Vi fick tänka om. Tänka nytt.

Amanda kom då med förlaget att vi skulle ha hästtemadagar. När hon lade fram förslaget gnäggade hon till lite, för att riktigt sälja in idén till gruppen. Vi gillade det. Riktigt mycket dessutom.
Men istället för att låsa in oss på just hästar valde vi en större kategori - djur i allmänhet. Djur som chillar.
Det hade blivit så jobbigt att välja olika hästraser. "Fan, Johanna.. Du har varit ardenner två gånger den här månaden, dags för en ny outfit kanske?.."

Förra onsdagen var det kossans dag. Då såg det ut så här i vår replokal:





Holy cow!


RSS 2.0