eratobloggar

"Vart kan man se er uppträda?"
"Kan man maila beundrarbrev till skrivtillerato@gmail eller är det bara er bokningsmail?"
"Vart skickar vi blommorna?"

..Ja, frågorna är många. Våra kommande framträdanden äger rum på torsdag (en herrmiddag), på lördag (ett födelsedagskalas) och den 7:e april (en föreningsfest) - inga öppna spelningar med andra ord. Men oroa er inte.. Vi håller på med en liten surprise. En surprise där Kreti och Pleti kan komma och avnjuta lite Eratosång samt dansa tryckare till våra låtar.

Men tills dess tänkte vi passa på att informera er fans om att Sarah Östberg (som också är teaterföreståndare) nu satt upp en komikal på Stockholms Nation - Mysteriet på Tratteholm. I detta musikaliska spex medverkar också halva Erato. Några av oss står på scenen och provar på skådespelarlivet medan andra körar. Så vill ni ha lite Erato - Spring dit för tusan och langa upp en hunka för två timmars underhållning.

Och skynda - det är nämligen sista föreställningen imorgon.

Ps. Det går jättebra att skriva beundrarmail till ovannämnda mailadress. Och blommorna - dom kan med fördel skickas på onsdagar till vår replokal "blåa rummet" på Stockholms Nation.

Puss och tack på förhand.

För någon vecka sedan fick vi ett erbjudande om ett gig. Trevligt tänkte vi och snackade ihop oss om hur vi skulle kunna väva in veckans hamster-tema i framträdandet.

Sedan fick vi ett mail:

"Vi tänkte en betalning på 1000kr."

?

Då har man ju rätt god lust att svara:
"ERA JÄVLA NÖTTER, FÖRSTÅR NI INTE ATT 1000KR ÄR LIKA VÄRDELÖST SOM EN KLUBBA MED BAJSSMAK!"

Men vi valde ändå den snällare varianten (vi är ju trots allt rara flickor) och skrev att det är realtivt lite pengar med tanke på att vi faktiskt är 10 tjejer som sjunger i Erato. 10 tjejer som ska repa, kunna det angivna datumet och sedan avsätta en kväll för att underhålla dom.

Ja, ni förstår. 1000 kr är liksom lite i underkant. Det är värt lika mycket som 1000 pantburkar (med det nya pantsystemet mätt). Förstår ni hur snabbt man får i ihop till den burkmängden en söndagsmorgon på studentvägen i Uppsala?




Om folk nu vill ha underhållning, då får dom fasiken betala för det också. (Om man nu inte vill ha Thomas Ravelli eller Pernilla Wahlgren som glädjespridare på en tillställning, dom verkar ju gå med på det mesta.)

En del tar för givet att bara för att man gör någonting som man älskar vill man inte ha betalt.
Detta stämmer alltså inte. Vi är giriga och pengakåta.

Alla som läser den här bloggen tror förmodligen att vi är ett gäng übermenschen som alltid är på topp. Det har också varit det vi velat förmedla. Så kallad strategisk PR. Men nu, när vi kommit alla er läsare lite närmre, känner vi att det är dags att bjuda på lite sårbarhet också. För sanningen är den att även Erato har svackor. Det verkar ju helt orimligt, kanske ni säger då. Vi tror er inte, kanske några säger. Men det är faktiskt sant. Ibland på onsdagsrepen när klockan börjar närma sig nio, vi inser att vi har tolv närstående gig men inga nya låtar, kaffet är kallt, och repet aldrig riktigt drog igång eftersom tre var borta och två hade mensvärk, då kanske man kan känna att NEJ NU VILL JAG INTE MER NU GÅR JAG MED I VÄRMLANDSKÖREN (okej det där var ett skämt, vi skulle aldrig gå med i Värmlandskören fattar ni väl).

Likt alla andra företag och institutioner har också vi i Erato numera infört temadagar. Temadagar som livar upp ensemblen och som håller den brinnande lågan igång i gänget liksom. "Oj, så roligt det är att sjunga!"
Temadagar blir som ett socialt viagra. Man sjunger/repar/skrattar och umgås bättre och längre!
.. Hm.. Vad kan man då göra? Casual friday klubbades inte igenom eftersom den där Körlof inte kunde tänka sig att gå utan hennes päls och klackar.
Vi fick tänka om. Tänka nytt.

Amanda kom då med förlaget att vi skulle ha hästtemadagar. När hon lade fram förslaget gnäggade hon till lite, för att riktigt sälja in idén till gruppen. Vi gillade det. Riktigt mycket dessutom.
Men istället för att låsa in oss på just hästar valde vi en större kategori - djur i allmänhet. Djur som chillar.
Det hade blivit så jobbigt att välja olika hästraser. "Fan, Johanna.. Du har varit ardenner två gånger den här månaden, dags för en ny outfit kanske?.."

Förra onsdagen var det kossans dag. Då såg det ut så här i vår replokal:





Holy cow!

Ebba Körlof kan spela trumpet, Susanna kan spela piano, Petra kan spela näsflöjt och Amanda kan bemästra alla andra instrument. Det är abolut inget krav att man ska kunna spela ett instrument för att vara med i Erato, verkligen inte. Men om vi någon gång tröttnat på att vara en vokalensemble så är det ju härligt att veta att man kan bilda ett band. Erato som band.. Smaka på dom orden.. Mmm.. Fan, Takida klarade ju av det. Hur svårt kan det vara?

Då slipper vi oroa oss över vårt kassa scenspråk och får en legitim anledning att dölja våra svennebanankroppsrytmer bakom instrument istället! AMAZING! 
Det här med gemensamma moves ser bara patetiskt ut kom vi fram till när vi i efterhand studerade någon filmsnutt där vi gjorde ett tappert försök till att appellera till publikens visuella upplevelse. (..Någon glömmer den alldeles för simpla koreografin, någon gör rörelserna liite långsammare än alla andra, någon har svårt att sjunga samtidigt, någon tittar ner på fötterna och räknar..)

Men så ibland när vi har auditions dyker det upp någon som kan bemästra allt: sjunga, dansa, spela instrument.. You fuckin' name it. Men så är det ändå något som fattas.. Åldern:

http://www.youtube.com/watch?v=KNHLywCfnHI&feature=related

Erato är en kör som arbetar enligt devisen 'allt för publiken'. Ibland tar vi i lite extra inför våra framträdaden och klär ut oss. Då kan det till exempel se ut såhär:

För att det rimmar på NATO!


Det var faktiskt Ebba Lovisas underbara idé att döpa gruppen till just Erato. Hon hade nämligen läst att Erato var musikens musa i den grekiska mytologin.
...Och det är ju en fin tanke, lite pretto, men fin. Ett år senare (efter att vi förklarat varför vi döpt ensemben till detta tokiga namn) insåg vi att Erato inte alls var musikens musa - hon hette tydligen Euterpe. Erato var istället lyrikens och kärlekspoesins musa. Det står ju för fan klart och tydligt på Wikipedia!

Som om inte detta vore nog kan man även läsa vidare: "...särskilt för dikter om erotik och kärlek." Hade vi döpt ensemblen efter grekernas Katerina Janouch? Herregud.

Vi behöll namnet trots detta lilla missöde då vi alla ändå gillar erotik och kärlek. Och, för tusan, Erato betyder typ "underbar" på svenska. Är det något som vi aldrig varit rädda att förknippas med så är det just narcissism. (Läs tidigare inlägg.)

Vem bryr sig förresten om grekisk mytologi? Ebba Lovisa kanske, men uppenbarligen inte tillräckligt mycket.


En bild på ett hjärta passar fint till ett inlägg som detta.
Det är inte tjejerna på bilden som skrivit inlägget, dom kommer från något Babtistsamfund.

Don't you just love Google.

Erato tänker utanför boxen. Vi vill leverera låtar som kanske inte är så vanliga i vokalensemblesammanhang. Vi vill överraska! Nedanstående låt ligger oss jävligt varmt om hjärtat. Hur varmt om hjärtat? Mjae.. Låt mig säga så här: Ebba Lovisa har redan börjat arra låten.
Här levereras världens kanske bästa låt. Åtminstone E-type's bästa låt, och det är fan inte illa. En smula magi helt enkelt!

Set the world on fire. (En låt som många egyptier förmodligen nynnat på den senaste tiden.. Och bytt ut ordet "world" mot "president".)

http://www.youtube.com/watch?v=2VRXwDbhV6I

Snart, vackra människor, kommer det en smaskig ljudfil att ladda hem till iPoden.
Eller ja, snart.. När vi lärt oss hur uppladdningen funkar. 

Nu när vi (på ett så ickenarcissistiskt vis) presenterat oss själva tänkte vi bara passa på att säga att vi inte alls stigmatiserar andra körer här i Uppsala bara för att dom sjunger efter noter och åker på kör-läger. Inte alls. Tvärtom uppskattar vi körnörderi. Ta Sarah som exempel: Hennes mamma och pappa träffades när de sjöng i kör. Säkert tändes gnistan när de tu var på läger och sov skavfötters i den där enorma bäddsoffan.

Man skulle allstå kunna säga att Sarah är resultatet av körnörighet när den är som bäst.
Notläsning --> Körläger--> Kärlek.

Got to love it.

Nu har vi i Erato tröttnat på att skriva telefonnummer och autografer med spritpennor på era kroppsdelar. Här levereras ett fräscht visitkort.

Stämsång - because you're worth it.

Märk väl diamanterna. Här sparas det inte på krutet. Lyx, mina damer och herrar.. Lyx.

Ebba Lovisa Andersson - Kvinnan som är där det händer. Kvinnan som gör ATT det händer.

Ebba är en person som många sliter och drar i. Varför? För att hon helt enkelt är det. Hon är wanted. Är det inte körer som slåss om hennes uppmärksamhet och talang, så är det pojkar, fester och vänner som battlar om hennes tid. Eventinbjudningarna på hennes facebook haglar lika tätt som glåporden om Björn Ranelid och hans medverkan i Let's dance. Och det är kanske p g a den ständiga tillströmningen av lockade saker som gör henne till en liten velpotta. Ena dagen ska hon plugga utomlands, andra dagen stanna hemma. Ena dagen ska hon lyssna på svår jazz, andra dagen gör hon en spotifylista med gamla idol-deltagare. Ena dagen ska hon klippa kort hår, andra dagen skaffa löshår (Dilba-style). Det är kanske också därför alla älskar henne; det händer nämligen alltid någonting i hennes närvaro. När man väl bråkat till sig hennes närvaro, vill säga.

Carolina Sandström - Din framtida chef.

Kommer ni ihåg den tecknade serien "Spara och slösa" som man läste i låg- och mellanstadiet? Kommer ni ihåg att Spara alltid var snyggast och bäst? Författarna till serien hade faktiskt just Carolina som inspiration när de skapade Spara-karaktären.
Förra terminen läste Carro 1000%, jobbade heltid och byggde samtidigt ett barnhem i Haiti med sina bara händer, självfallet enbart i återvinningsbart material. Den här tösen är Eratos mest aktiva och ambitiösa medlem. Hon är till och med så ordentlig att hon räcker upp handen innan hon sjunger solo. När det gäller hennes sångröst är den precis likadan som hennes peronlighet - helt jävla felfri. Körens övriga Slösor hoppas att en dag åtminstone nå halvvägs till hennes kapacitet.

Det har insinuerats att denna blogg skulle vara en klubb för inbördes beundran, så kallad navelskådning. Till er vill vi bara vidarebefordra denna länk för lite nya perspektiv: http://www.kissies.se.

Kissie sökte faktiskt till Erato hösten 2009, men vi kom överens om att hon nog passar bäst som soloartist.
(Erato rekommenderar låten "Success" som finns med henne på YouTube.)

Vem vet, kanske kommer det en Eratoversion av "Success" inom kort.

Susanna Davidsson - Eratos Rapunzel/ Göteborgsskämt.

Den här tjejen skulle göra hela familjen Hedenhös svart av avundsjuka med sitt enorma hårsvall. Flintisar som Hans Wiklund har förresten börjat bjuda ut Susanna, i hopp om att komma åt hennes hårsäcksgener. På tal om hår gjorde Susanna en Moder Teresa-gärning för några år sedan -ofrivilligt. Hon donerade 19 cm hår till behövande cancersjuka barn. Fint kan tyckas..(Faktaparentes: 20cm hår = 2000kr) Självfallet var Susanna ute efter denna rikedom men frisören var ett ett riktigt skott och fick inte med den sista centimetern. Ergo: Susanna blev snuvad, inte bara på frippan, utan också på 2000kr. Eftersom slanten uteblev gav hon alltså bort håret till bättre behövande, hårlösa barn. En jävligt god gärning som blev till ett dåligt göteborgsskämt.
Susanna har även hon varit med från Eratostarten och är den enda i gänget som sjunger på göteborska. Men det går bra ändå. Sjukt jävla bra.

Amanda Wikström - Grammisnominerad allkonstnär.
Amanda kan det mesta. Eller hon kan allt. Denna dam pluggar till läkare, skriver musik som blir grammisnominerad samt gör världens godaste bön-röra. Ofta när vi sitter och repar och någon slänger ur sig någonting i stil med: "Fan tänk om vi hade någon som kunde lira säckpipa simultant med mungiga och luta" så hör man alltid Amandas ljuva stämma som svarar "..Jag kan." Sån är hon. Hon kommer och ger allt. 100%. Amanda har dock en ovana att glömma kläder när vi haft gig. Senast gick hon hem utan behå. Och med fel jacka.

Fan vad ni gillar oss. Erkänn.

Johanna Lindh - Ängeln som kom tillbaka.

Ja, vi behöver ju inte tala om för er hur söt den här bönan är, bilden talar för sig självt. Johanna, som varit i Frankrike och pluggat i en termin, har nu återvänt. När hon droppade bomben visste vi inte hur vi skulle reagera. Skulle hon byta bort Erato mot ost och vin? Skulle hon gå med i en fransk kör? Vad sjunger man då liksom? Någonting med Celine Dion? Herregud. Trams. Sån tur var kom pärlan tillbaka till sin mussla. (Det här låter jättesnuskigt, men sådana är vi - snuskiga jävlar.)
Johanna ser inte bara ut som en liten ängel, hon har också en ängels tålamod. En gång tilldelades Johanna en stämma där hon bara tog EN ENDA ton på exakt samma slag, en HEL låt igenom. Likt en klocka höll hon samma tempo och likt en plansch på Pernilla Wahlgren så stod hon bara där och log utan att någonsin klaga. Varje kör borde ha en Johanna. Men det fina är att bara vi kan ha henne.

14 januari - Postklin, läkarstudentfest.
15 januari - Examensfest.
29 januari - Januarimiddag på Stockholmsnation.


Hell yeah.

In action. Med.. mja.. kanske inte helt fullt tillfredställande mickar. Detta har det dock blivit en ändring på då vi köpt in monstermickar som enligt leverantören "is the shit". Kostade lika mycket cash som Stockholms Nation omsätter en stortorsdag. Mardrömsupplevelsen som Erato varit med om gällande ljud var när Petra MacGyver var tvungen att GÖRA mickstativ av en kratta och lite eltejp.